Kärlek är en komplicerad sak

Det känns om att alla går och gör slut nu, ska inte våren vara kärlekens tid? Såna som man trodde alltid skulle vara ihop går och gör slut vad händer lixom? Jag tycker det är så sorligt när kärleken tar slut och nu är jag själv mitt uppe i en "skilssmässa". Jag är rädd samtidigt som jag tycker det ska bli hur skönt som helst att få ta hand om mig själv och vara fri - som alla singlar så fint säger.

Det blir så svårare att göra slut när man har så många saker tillsammans, så många gemensamma bekanta man har på något sätt glömmt hur det är att vara ensam att klara sig själv. Just så känner jag just nu för jag flyttade direkt hemifrån ihop med Tommy likaså han och nu ska man helt plötlsigt bli ensam och klara sig själv.

När man bestämmt sig för ja vi gör slut ja då kan man ju inte bara ta sina saker och flytta nej då måste man hitta lägenhet först, köpa möbler och ha sig och det är ju inte alltid så lätt att hitta en lägnehet alla gånger. Man kan ju alltid flytta hem igen men det känns ju inte så jätte kul det heller, har man flyttat hemifrån så har man tycker jag.

Det är mycket tankar som kommer upp när man ett förhållande tar slut. Men det finns ju nästan inget värre än att fortsätta ett förhållande när det inte finns något kvar att rädda. Jag vill så gärna hitta tillbaka till Tommy han är ju ändå precis så jag vill att en kille ska va i utseendet, stilen och alla annat men det är väl kanske det som är problemet.

När allt är perfekt så blir det lätt tråkigt - Spänning hallå.

Men det känns läskigt att bli singel måste jag säga helt plötsligt har jag ingen jag kan ringa om jag känner mig ensam, ingen som kramar än när man kommer hem, ingen som saknar än när man går. Det finns en låt man inte ska lyssna på när man är singel för då kommer man på hur ensam man är. Jag har lite den här fördomen Ensam = Singel men så behöver det ju inte vara, eller hur? Jag hoppas inte det iaf för singellivet här kommer jag ;)

Och våren ska vara kärlekens tid sägs det jag kan säga såhär det märks inte.